Tillbaka i gamla vanor igen

Så då har jag kommit hem från turkiet. Start och landning var det som var värst, jag fick nästan dödsångest, grät. men när vi väl kommit upp och planat ut så gick allt som en dans, tittade ner på vägar och berg och vatten utan problem, men jag kunde inte slappna av.


Nere i Turkiet mådde jag hur bra som helst, det som sänkte mitt humör var allt gnäll om hotell, personal och mat utav de andra gästerna, men vi tog oss en promenad och allt var glömt.


Hade inga som helst dippar där jag tappade humöret och bara grät som jag får här hemma. Men så fort jag kom innanför dörren så började det. Grät för att det regnade, grät för mista lilla. Jag har värk i bröstmuskelaturen som jag trodde berodde på att jag suttit framåtböjd, men inte då måste vara något annat. Nere i Turkiet så hade jag inte det minsta ont. Men så fort jag kom hem så började det igen. Måste komma på ett sätt att bli av med detta.


Vi slösade med pengar i T. men jag mådde inte illa, men fort vi kom hem och betalade räkningar och ska köpa något så mår jag illa, får panik m.m. Varför kan jag inte få må som jag mådde där nere.


Där nere var jag någon. Servitörerna tittade lite extra på mig, man kände sig vacker och omtyckt, man fick komplimanger, vet inte om de är sanna men man lever lite extra på dem. Här här är det inget speciellt, här känns det som om man inte är nån.





Fick detta kedjebrev utav en kompis, tänk bara om man kunde leva och ta in detta.





********************************************************************


Tänk på detta.Du kanske inte tror på det, men det är till 100%sanning!





1. Åtminstone 2 personer i världen älskar Dej så mycket att de skulle dö för Din skull.


2. Åtminstone 15 personer älskar Dej på något sätt.


3. Den enda anledningen till att någon hatar Dej är att de skulle viljavara precis som Du.


4. Ett leende från Dej kan ge lycka till vem som helst, även om de inte känner Dej.


5. Varenda kväll tänker någon på Dej innan den somnar.


6. Du betyder allt för någon.


7. Om det inte vore för Dej, skulle någon inte leva nu.


8. Du är speciell och unik.


9. Någon som Du inte ens vet existerar, älskar Dej.


10. När Du gör ditt livs största misstag, kommer det något gott ur detta med.


11. När Du tror att hela världen vänt ryggen åt Dej, titta en gång till, det är troligtvis Du som vänt världen ryggen.


12. När Du tror att Du inte har den minsta chans att få som Du vill, får Du det inte heller. Men om Du tror på Dej själv, förr eller senare, får Du exakt som Du ville.


13. Kom alltid ihåg komplimanger Du fått, glöm alla otäcka gliringar.


14. Tala alltid om vad Du tycker om folk till dom. Du mår mycket bättre om dom vet.


15. Om Du har en underbar bästa vän, ta Dej tid att låta vännen få veta att denne är underbar.



Sänd detta brev till alla Du bryr dej om, inklusive de som du bryr dig om men inte känner så väl och inklusive den person som sände det till Dej. När Du gör detta kan Du lysa upp en persons dag och kanske, förändra dennesperspektiv på livet till det bättre! Vänner är som änglar som hjälper oss att flyga när våra vingar har glömt hur man gör...


*****************************************************************************





Vad jag önskar mest av allt är ett rikt kompisumgänge, där man kan vara sig själv och inte behöver vara någon som man inte är. Någon som man kan ringa och skratta med någon som man kan ringa och gråta med. Någon som behandlar mig som jag är. Någon som bryr sig om mig. Jag försöker att hålla kontakt med vänner men när inte de bryr sig om mig vad ska jag göra, de har sitt liv jag har mitt, men varför inte dela. Pär har sina kontakter på jobbet som han ventilerar sina problem med jag har min mamma, de andra bryr sig inte.





Nä nu får jag sluta skriva nu har jag i alla fall fått en liten inblick i vad som är problemet, gäller bara att lösa dem oxå.

Kram på er...

Oktober......

är här med mörker både ute och inne.
Nu har jag inte skrivit här ett tag men jag har haft mina upp- ner gångar under denna perioden. Har nu börjat på JOB (jobb och utvecklings garantin), vilket ska leda till jobb...men för tillfället så känns det inget vidare.
Man har suttit och gått igenom alla meriter formella och dolda...men det känns lite så som jag sitter och ljuger för mig själv. Skriver att jag är positiv men ibland känns det som om allt går i Svart.
Den nya regeringen gör det inte bättre, satsar mycket på att få ut arbetslösa i jobb, men den största satsningen går till dem som precis gått ur skolan och kanske varit arbetslösa i ett par månader, men vi som sitter här och har kämpat med att söka jobb i flera år, vad får vi en söka jobb kurs i 5 veckor sen en coach och praktik....jaja vad göra, bara bita i det sura äpplet och gå vidare och hoppas på att det finns ett slut på eländet. Nu har vi kommit till den biten som jag har det största problemet med. KONTAKT. Nu ska vi skriva säljbrev, göra arbetsgivarna intresserade av mig även om de inte har något jobb. Men hur lätt är det att sätta sig ner och ringa och kolla hur de tycker om brevet och om det finns något behov för mig när man känner sig tjock fet och äcklig. Saknar självkänsla och självförtroende. Tror inte att jag klarar av det jag egentligen kan m.m.
Tittade på Nyberg och Törnblom i går och kom fram till det att jag har nog lite prestationsångest. Tror att det är fel på mig eftersom jag inte får något jobb, eller ens kommer på en intrevju, vilket gör att jag tappar sugen fullständigt. Gråter mig till söms och tröstäter, vilket inte gör saken bättre utan sämre. Behöver nog komma till en beteendevetare, som kan tråda upp allt som finns inombords.
Alla säger till mig att det löser sig, det är inget fel på dig m.m men det hjälper väl inte hur situationen är för tillfället...Jag vill ha jobb och inkomst, men en röst inom mig säger men det är väl skönt att gå hemma, du kan göra vad du vill, träna, sitta framför datorn slappa..behöver inte tänka på hur du klär dig sova länge och bara slappa. Men pengarna då...hur kan man leva utan pengarna? Jobbigt med 2 olika röster som pratar till en, en som vill och en som inte vill.
Ordnade en fest till min sambo när han fyllde 40, den blev lyckad, men jag blev svartsjuk, sambon hade roligt med de andra, hade en utav våra tjejkompisar i knät och hade roligt men jag jag kan inte bjuda på mig själv, är rädd för att göra bort mig sen ville att allt skulle vara så perfekt. Men när de gick så var de nöjda och glada. Varför kan inte jag bara släppa allt och ha kul, skita i allt och bara vara. skratta och ha kul, nä jag ska grubbla och tänka, är det farligt, vad kan hända m.m. Undrar hur Turkiet resan kommer att vara, kommer jag kunna roa mig eller kommer jag att vara orolig och inte kunna släppa loss, varför måste jag vara så perfekt? Ingen är perfekt.
Jag återkommer idag, imorgon eller om en månad, vi får se vad som händer och sker..

Kram

Varför.....

Nu sitter jag här och har dåligt samvete och mår illa. Bakade bröd i dag och självklart så vill man ju smaka, men det blev 2 skivor med ost och sen blev det något som jag hade i frysen, ett riktigt frosseri kan man kalla det.
Varför kan jag inte behärska mig och bara nöja mej med en smakbit utan varför ska jag äta för mycket och få dåligt samvete.
Eller varför kan inte bara acceptera "Ok jag åt för mycket men det drar jag in på i morgon eller gå ut och ta en promenad med gott samvete"
Utan istället sitta och ha dåligt samvete gör ingen gladare.
Är så mycket som jag vill ha gjort men jag får inte tummen ur att göra ett skit. Börjar gör lite sen hittar jag på något annat som jag gör och det blir oxå halvfärdigt.
Jag behöver struktur.......kan inte bara sitta hemma och rulla tummarna för då blir inget gjort, jag fick mer gjort när jag jobbade.....

*pust och stön* Varför ska det vara så här...
Nä nu får jag börja och skriva en lista och sen bocka av när det blir klart, och inte börja på något nytt förrän det är klart.
Kankse därför som jag mår dåligt har för mycket att tänka på som jag vill ha gjort...

Ha det gott...

Kramiz

höstdep.

eller vad är problemet.
Tappat sug ork och vilja. Inget passar allt skiter sig och humöret är i botten.
Hela sommaren har gott bra. Jag har jobbat på skatteverket och känt mig behövd och arbetskamraterna har verkligen brytt sig om mig...ja ni läste rätt mig. Jag gick ut och gick varje rast med en tjej vi pratade och skojade hela tiden och hade det jätte trevligt. Jag kände mig inte utanför någon gång. Sen kom semestern och jag och sambon kunde verkligen ägna oss åt varandra ett tag. Samt att jag hade fått ett halvt löfte om att komma tillbaka och jobba. Men när dagen kom som jag skulle tillbaka så kom det ett mail om att allt var klart och det var avslutat arbete. Jag for in till Skatteverket och lämnade tillbaka kort och tog adjö av arbetskamraterna. och gick hem och tyckte synd om mig själv och kände mig utnyttjad.
Då ringde bemanningsföretaget och undrade om jag kunde tänka mig att jobba igen, en hade tackat nej.
2 veckors förlängning är mycket för någon som lever på 65% av inkomsten som jag hade för 14 år sen på Åhlens.
Men nu sitter jag här igen och våndas. Kommer pengarna att räcka, kommer jag att få ett jobb, vad hittar af på nu, duger jag inte till mer än bara ströjobb.
Ett annat problem är ju fortfarande vikten, den vill inte släppa bort några kg. Lever på Naturdiet och på 1 mål mager potion mat om dagen. Tränar 3 ggr i veckan (passa på nu man vet inte om jag måste sluta pga att pengarna inte räcker). Men ändå händer det inget på vågen. Psyket faller längre och längre ner.
Sambon fyllde 40 år nu i helgen och jag fixade ihop delar av det gamla gänget. De ställde upp och allt var frid och fröjd, men ändå satt sveket kvar från 7 år sen. Jag har inte riktigt passat in i gänget, och de försökte att låsa mig ute, men sambon stod på sig. Men sånt sitter i länge. Svartsjukan gjorde sig synlig igen. Sambon satt och skojade och hade roligt med tjejkompisarna och då kände jag mig verkligen utanför och inte älskad. Men vi pratade igenom det sen så det problemet är över.
Så mitt liv är som ett kinderägg..3 överraskningar i 1.
*går jag ner i vikt?
*kommer jag få jobb?
*Finns det några vänner som bryr sig om mig utanför jobbet (som jag inte har nu)?

Hur ska jag kunna beta av allt detta så jag får ett liv att njuta av. Vill kunna se fram emot turkietresan med glädje och inte obehag.
Måste lära mig att acceptera att vikten är som den är och glädjen sitter inte i kg , skönheten finns inuti.
Tro på mig själv är nog den viktigaste biten med både vänner och jobb.
Detta med vänner är en klurig sak. Jag kontaktar och försöker hålla kontakten med folk, men de struntar i det och väntar på att jag ska höra av mig igen. De vill inte träffas har ursäkter, så som jag har tänkt på dig...men hur ska jag veta det när de inte hör av sig.
Vågar inte ta kontakt med nya personer, litar inte på någon, vill inte bli sviken igen, troligen är det det som är problemet, jag kan inte glömma. sambon har det roligt med sina jobbarkompisar och jag får hänga med på ett hörn, men osäkerheten kommer med en gång.
Jag får fortsätta att titta på Mia Törnbloms program på 3:an och hoppas att det fungerar.
Den största glädjen har jag på gymet, där blir man allt bemött med glädje. Började på vattenträningen i måndags, ledaren kom emot mig med öppna armar och de som jag tränade med, hälsade och man hade skoj. Tänk om det jämt kunde vara så.....
Nä om jag ska försöka att slappna av lite innan jag kryper till sängs så jag inte mår dåligt när jag går och lägger mig.
Sambon kommer snart hem så då kan vi skoja lite och zappa på tv:n.
Någon som har något tips för hur jag ska gå vidare...skriv gärna en komentar....

Kramis

Tillbaka

Då var man tillbaka..snabbare än beräknat...lika bra att skriva av sig med en gång...
Känner mig otillräcklig..min sambo har idag tagit "grönt kort" i golf..glad för hans skull..men jag fick betala den med mina födelsedagspengar...
Visst vi har delad ekonomi och delar på allt, så egentligen spelar det ingen roll...men känslan att "mina" pengar gick till något som jag inte har nytta utav utan bara kostar mer pengar *suck*
I morgon så ska katten ta stygnen på magen, jag bokade tiden så min sambo kan åka upp med henne, men då är han sjuk och vill inte åka pga att han är sjukskriven, då får jag "bråka med tiden på jobbet"
Känner för tillfället att jag bara skulle vilja lägga mig ner och sova under en gammal filt, men vad hjälper det...inget..det blir inte bättre utav det.
Känner att varje gång som jag får upp livsgnistan så är det alltid någon där som sparkar undan fötterna på mig.
och de gångerna som jag behöver prata med någon så finns det ingen där, när jag pratar med kuratorn så mår jag bra och mina känslor som jag haft kommer inte fram ordentligt. Någon som har något bra tips för hur man ska lyckas komma sig upp???
Om man ska ta och göra sig i ordning för att åka ut och fira mor, och hoppas att allt blir bättre och hoppas att man snart slipper oroa sig för pengar.
Jag tror det hela bottnar i att jag inte har några vänner som bryr sig, aldrig hör av sig väntar på att jag ska höra av mig m.m. Sambon har sina vänner på jobbet som hittar på roliga saker, men vad har jag???jo inget..sitter hemma med katten..försöker på alla sätt och vis kontakta personer men jag får ingen respons...Vad är det för fel på mig?????

Kram

Söndag (långt)

Hej mina vänner...
Nu var det ett tag sedan jag skrev. Sist jag skrev skulle jag sluta på gymnasiet och ta ut 2 veckors semester. Vad hände jo...på fredag så bjöd jag på tårta och fick presenter och allt var frid och fröjd, men jag kände att en förkylning var på väg, var lite snuvig. Tänkte..typiskt nu när jag ska vara ledig i 2 veckor och bara njuta. Var hos kuratorn och kände nu att det ger mig ingenting, inte det stödet som jag ville ha. Men jag höll god min och fortsatte och prata, men bokade ingen ny tid.
Åkte efter jobbet ut till mina föräldrar, ville inte riktigt träna om jag skulle vara sjuk.
På lördagen så vaknade jag av att jag hade fruktansvärt ont bakom ena örat, värkte så fort man kom emot detta. Men mensen var på väg så jag trodde att det var en finne. På söndagen var det samma sak fast på andra sidan oxå, mycket konstigt.
Under påsk så var vi nere hos svärmor och åt lite mat, jag höll en tjej på kanske 3 veckor. Mamman så att hon troligen hade vattkoppor, men svärmor sa: "nej det är plitor". Men sen kom det fram att den stora dottern haft vattkoppor och hade även koppor kvar på kroppen.
Så men detta i bakhuvudet så slog jag upp i Stora läkarboken om vattkoppor, men hittade inget som kunde hjälpa mig.
På måndagen så hade det onda gott över men hade lite feber, fick lite plitor på axeln, men tänkte inte mer på detta jag mådde ju bra. Eftersom det var avslutning på vattengympan så gick jag dit och körde passet lite försiktigt.
På tisdag när jag vaknade kl 6 för att gå på toa såg jag i spegeln en vattenfylld blåsa på bröstet "Shit". Ställde väckarklockan på 8 för att ringa till vårdcentralen. När jag vaknade senare så hade de flesta plitorna blivit vattenfyllda. Fick en tid på förmiddagen så nu var det bara och vänta...
Fick medicin för att bromsa utvecklingen och allergitabletter. Så när det fina vädret kom och jag skulle varit ute och promenerat låg jag hemma och mådde så psykiskt dåligt, orkade inte med något.
Dagarna gick åt till att titta på TV och sova.
Jag hann bli frisk tills jag skulle börja jobba på det nya jobbet på skatteverket.
Där har jag varit i 3 veckor nu, och så väl bemött har jag sällan blivit på en arbetsplats. Så jag trivs bra med de flesta på arbetet, det finns några som jag har lite problem med men men...inte mer än jag kan hantera. Jag mådde prima under hela första veckan. Sen kom psyket i obalans igen.
Jag fylde år och mina sk vänner kom inte ihåg detta, vissa i min släkt kom inte heller ihåg detta, samt att jag inte vill bli gammal, känner att jag inte hunnit med så mycket som jag hoppats på. Sambon är steril så för att få barn måste man gå via provrör, och jag har inte kollat upp detta men har hört att det kostar pengar, och då har jag backat för det är något som vi inte har.
Giftemål...kostar pengar och att jag inte gillar att vara i centrum har spelat stor roll där oxå.
Arbete...ja ett återkommande nederlag för psyket.
Efter födelsedagen så kom nästa oros moment...katten skulle kastreras. Oron trappades upp om att hon var dålig m.m och att jag skulle förlora henne oxå. (har förlorat en katt i cancer p.g.a p-piller, vilket tog mig så hårt och lång tid att komma över). Men som läget verkar nu så mår hon bra och allt verkar frid och fröjd.
Nu så kommer detta med pengar. I juli så slutar jag min anställning och blir arbetslös, vet inte riktigt vad som kommer att hända. AF vet inte heller riktigt. Måste jag sluta med träningen för att spara in pengar varje månad, eller kommer jag få ett jobb. Kommer pengarna att räcka eller måste vi sälja bil och båt för att överleva. Dessa tankar får mig att må så dåligt. kan inte riktigt slappna av.
Nu börjar det bli tungt att skriva, men jag återkommer med mera tankar en annan dag.
Ha det gott....
Kramar

3-timmars dieten

3-timmars-Dieten
Har suttit och läst på Aftonbladet och såg en artikel om en ny "diet" 3-timmars dieten, kanske inte är någon direkt diet utan hur man egentligen ska äta för att hålla förbränningen på topp. Man äter var 2-3 timme, då miskar sötsuget (vilket behövs för mig), man håller igång förbränningen hela tiden. Där är något som jag är dålig med det är att äta ordentligt, Veckorna går bra, men helgerna oj oj oj..jag nästan skäms att berätta...då äter jag en rejäl frukost, håller igång med att städa, plocka shoppa m.m och reagerar inte på att klockan går så fort, känner ingen hunger. Om jag äter frukost kl 9 så kan jag gå utan mat fram till kl 16 utan problem. Så helgerna är något som jag måste skärpa mig, måste äta mer på helgerna, kanske är därför som jag är så godissugen på helgerna.
Igår så var jag så rastlös, sugen på saker och ting. Men jag "slog" mig på fingrarna, inte ofta som jag lyckas men igår ;) Det började med att jag cyklade direkt efter jobbet bort till Gardinladan och tittade på gardiner, köpte färdiga panelgardiner, så när jag kom hem så skalade jag potatis och började plocka ner de gamla gardinerna, tvättade fönstret i sovrummet. Gjorde min renskavsgryta, åt denna, satte upp de nya gardinerna och dammsög. På så sett lurade jag sötsuget ett bra tag, men när jag åt kvällsfikat, te och en smörgås, då kom sötsuget igång på riktigt. Jag klarade mig riktigt bra, hade ballerinakex hemma sen söndagens fika, tog en och sa "nu räcker det, 1 och ingen mer" Det kliade allt i fingrarna och godistarmen, men ett glas lättdryck minskade suget.
I dag så har jag varit på en gynundersökning, inget vidare att gå dit men skönt efteråt, var på AF och AME och sa att jag skulle börja jobba den 7 maj.
Psyket idag är faktiskt relativt bra (än så länge) har varit på AME och AF och anmält att jag slutar med det särskilda anställningsstödet den 4 maj för jag ska börja jobba den 7. Men mer info kunde jag inte få, de kunde inte svara på så mycket nya regler för arbetslösa den 1 juli, sådet drog ner psyket lite, men man får försöka tänka positivt, de "försöker" i alla fall. Direkt efter jobbet så blir det att koka lite ris och äta grillad kyckling. Sen bär det iväg till M.P och köra 2 korta pass..1 Kom i form Styrka (KIFS) och en Kom I Form Kondis (KIFK) vardera 25 min..
Ha det gott

Kramar