Då var man tillbaka..snabbare än beräknat...lika bra att skriva av sig med en gång...
Känner mig otillräcklig..min sambo har idag tagit "grönt kort" i golf..glad för hans skull..men jag fick betala den med mina födelsedagspengar...
Visst vi har delad ekonomi och delar på allt, så egentligen spelar det ingen roll...men känslan att "mina" pengar gick till något som jag inte har nytta utav utan bara kostar mer pengar *suck*
I morgon så ska katten ta stygnen på magen, jag bokade tiden så min sambo kan åka upp med henne, men då är han sjuk och vill inte åka pga att han är sjukskriven, då får jag "bråka med tiden på jobbet"
Känner för tillfället att jag bara skulle vilja lägga mig ner och sova under en gammal filt, men vad hjälper det...inget..det blir inte bättre utav det.
Känner att varje gång som jag får upp livsgnistan så är det alltid någon där som sparkar undan fötterna på mig.
och de gångerna som jag behöver prata med någon så finns det ingen där, när jag pratar med kuratorn så mår jag bra och mina känslor som jag haft kommer inte fram ordentligt. Någon som har något bra tips för hur man ska lyckas komma sig upp???
Om man ska ta och göra sig i ordning för att åka ut och fira mor, och hoppas att allt blir bättre och hoppas att man snart slipper oroa sig för pengar.
Jag tror det hela bottnar i att jag inte har några vänner som bryr sig, aldrig hör av sig väntar på att jag ska höra av mig m.m. Sambon har sina vänner på jobbet som hittar på roliga saker, men vad har jag???jo inget..sitter hemma med katten..försöker på alla sätt och vis kontakta personer men jag får ingen respons...Vad är det för fel på mig?????
Kram
söndag 27 maj 2007
Söndag (långt)
Hej mina vänner...
Nu var det ett tag sedan jag skrev. Sist jag skrev skulle jag sluta på gymnasiet och ta ut 2 veckors semester. Vad hände jo...på fredag så bjöd jag på tårta och fick presenter och allt var frid och fröjd, men jag kände att en förkylning var på väg, var lite snuvig. Tänkte..typiskt nu när jag ska vara ledig i 2 veckor och bara njuta. Var hos kuratorn och kände nu att det ger mig ingenting, inte det stödet som jag ville ha. Men jag höll god min och fortsatte och prata, men bokade ingen ny tid.
Åkte efter jobbet ut till mina föräldrar, ville inte riktigt träna om jag skulle vara sjuk.
På lördagen så vaknade jag av att jag hade fruktansvärt ont bakom ena örat, värkte så fort man kom emot detta. Men mensen var på väg så jag trodde att det var en finne. På söndagen var det samma sak fast på andra sidan oxå, mycket konstigt.
Under påsk så var vi nere hos svärmor och åt lite mat, jag höll en tjej på kanske 3 veckor. Mamman så att hon troligen hade vattkoppor, men svärmor sa: "nej det är plitor". Men sen kom det fram att den stora dottern haft vattkoppor och hade även koppor kvar på kroppen.
Så men detta i bakhuvudet så slog jag upp i Stora läkarboken om vattkoppor, men hittade inget som kunde hjälpa mig.
På måndagen så hade det onda gott över men hade lite feber, fick lite plitor på axeln, men tänkte inte mer på detta jag mådde ju bra. Eftersom det var avslutning på vattengympan så gick jag dit och körde passet lite försiktigt.
På tisdag när jag vaknade kl 6 för att gå på toa såg jag i spegeln en vattenfylld blåsa på bröstet "Shit". Ställde väckarklockan på 8 för att ringa till vårdcentralen. När jag vaknade senare så hade de flesta plitorna blivit vattenfyllda. Fick en tid på förmiddagen så nu var det bara och vänta...
Fick medicin för att bromsa utvecklingen och allergitabletter. Så när det fina vädret kom och jag skulle varit ute och promenerat låg jag hemma och mådde så psykiskt dåligt, orkade inte med något.
Dagarna gick åt till att titta på TV och sova.
Jag hann bli frisk tills jag skulle börja jobba på det nya jobbet på skatteverket.
Där har jag varit i 3 veckor nu, och så väl bemött har jag sällan blivit på en arbetsplats. Så jag trivs bra med de flesta på arbetet, det finns några som jag har lite problem med men men...inte mer än jag kan hantera. Jag mådde prima under hela första veckan. Sen kom psyket i obalans igen.
Jag fylde år och mina sk vänner kom inte ihåg detta, vissa i min släkt kom inte heller ihåg detta, samt att jag inte vill bli gammal, känner att jag inte hunnit med så mycket som jag hoppats på. Sambon är steril så för att få barn måste man gå via provrör, och jag har inte kollat upp detta men har hört att det kostar pengar, och då har jag backat för det är något som vi inte har.
Giftemål...kostar pengar och att jag inte gillar att vara i centrum har spelat stor roll där oxå.
Arbete...ja ett återkommande nederlag för psyket.
Efter födelsedagen så kom nästa oros moment...katten skulle kastreras. Oron trappades upp om att hon var dålig m.m och att jag skulle förlora henne oxå. (har förlorat en katt i cancer p.g.a p-piller, vilket tog mig så hårt och lång tid att komma över). Men som läget verkar nu så mår hon bra och allt verkar frid och fröjd.
Nu så kommer detta med pengar. I juli så slutar jag min anställning och blir arbetslös, vet inte riktigt vad som kommer att hända. AF vet inte heller riktigt. Måste jag sluta med träningen för att spara in pengar varje månad, eller kommer jag få ett jobb. Kommer pengarna att räcka eller måste vi sälja bil och båt för att överleva. Dessa tankar får mig att må så dåligt. kan inte riktigt slappna av.
Nu börjar det bli tungt att skriva, men jag återkommer med mera tankar en annan dag.
Ha det gott....
Kramar
Nu var det ett tag sedan jag skrev. Sist jag skrev skulle jag sluta på gymnasiet och ta ut 2 veckors semester. Vad hände jo...på fredag så bjöd jag på tårta och fick presenter och allt var frid och fröjd, men jag kände att en förkylning var på väg, var lite snuvig. Tänkte..typiskt nu när jag ska vara ledig i 2 veckor och bara njuta. Var hos kuratorn och kände nu att det ger mig ingenting, inte det stödet som jag ville ha. Men jag höll god min och fortsatte och prata, men bokade ingen ny tid.
Åkte efter jobbet ut till mina föräldrar, ville inte riktigt träna om jag skulle vara sjuk.
På lördagen så vaknade jag av att jag hade fruktansvärt ont bakom ena örat, värkte så fort man kom emot detta. Men mensen var på väg så jag trodde att det var en finne. På söndagen var det samma sak fast på andra sidan oxå, mycket konstigt.
Under påsk så var vi nere hos svärmor och åt lite mat, jag höll en tjej på kanske 3 veckor. Mamman så att hon troligen hade vattkoppor, men svärmor sa: "nej det är plitor". Men sen kom det fram att den stora dottern haft vattkoppor och hade även koppor kvar på kroppen.
Så men detta i bakhuvudet så slog jag upp i Stora läkarboken om vattkoppor, men hittade inget som kunde hjälpa mig.
På måndagen så hade det onda gott över men hade lite feber, fick lite plitor på axeln, men tänkte inte mer på detta jag mådde ju bra. Eftersom det var avslutning på vattengympan så gick jag dit och körde passet lite försiktigt.
På tisdag när jag vaknade kl 6 för att gå på toa såg jag i spegeln en vattenfylld blåsa på bröstet "Shit". Ställde väckarklockan på 8 för att ringa till vårdcentralen. När jag vaknade senare så hade de flesta plitorna blivit vattenfyllda. Fick en tid på förmiddagen så nu var det bara och vänta...
Fick medicin för att bromsa utvecklingen och allergitabletter. Så när det fina vädret kom och jag skulle varit ute och promenerat låg jag hemma och mådde så psykiskt dåligt, orkade inte med något.
Dagarna gick åt till att titta på TV och sova.
Jag hann bli frisk tills jag skulle börja jobba på det nya jobbet på skatteverket.
Där har jag varit i 3 veckor nu, och så väl bemött har jag sällan blivit på en arbetsplats. Så jag trivs bra med de flesta på arbetet, det finns några som jag har lite problem med men men...inte mer än jag kan hantera. Jag mådde prima under hela första veckan. Sen kom psyket i obalans igen.
Jag fylde år och mina sk vänner kom inte ihåg detta, vissa i min släkt kom inte heller ihåg detta, samt att jag inte vill bli gammal, känner att jag inte hunnit med så mycket som jag hoppats på. Sambon är steril så för att få barn måste man gå via provrör, och jag har inte kollat upp detta men har hört att det kostar pengar, och då har jag backat för det är något som vi inte har.
Giftemål...kostar pengar och att jag inte gillar att vara i centrum har spelat stor roll där oxå.
Arbete...ja ett återkommande nederlag för psyket.
Efter födelsedagen så kom nästa oros moment...katten skulle kastreras. Oron trappades upp om att hon var dålig m.m och att jag skulle förlora henne oxå. (har förlorat en katt i cancer p.g.a p-piller, vilket tog mig så hårt och lång tid att komma över). Men som läget verkar nu så mår hon bra och allt verkar frid och fröjd.
Nu så kommer detta med pengar. I juli så slutar jag min anställning och blir arbetslös, vet inte riktigt vad som kommer att hända. AF vet inte heller riktigt. Måste jag sluta med träningen för att spara in pengar varje månad, eller kommer jag få ett jobb. Kommer pengarna att räcka eller måste vi sälja bil och båt för att överleva. Dessa tankar får mig att må så dåligt. kan inte riktigt slappna av.
Nu börjar det bli tungt att skriva, men jag återkommer med mera tankar en annan dag.
Ha det gott....
Kramar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)