är här med mörker både ute och inne.
Nu har jag inte skrivit här ett tag men jag har haft mina upp- ner gångar under denna perioden. Har nu börjat på JOB (jobb och utvecklings garantin), vilket ska leda till jobb...men för tillfället så känns det inget vidare.
Man har suttit och gått igenom alla meriter formella och dolda...men det känns lite så som jag sitter och ljuger för mig själv. Skriver att jag är positiv men ibland känns det som om allt går i Svart.
Den nya regeringen gör det inte bättre, satsar mycket på att få ut arbetslösa i jobb, men den största satsningen går till dem som precis gått ur skolan och kanske varit arbetslösa i ett par månader, men vi som sitter här och har kämpat med att söka jobb i flera år, vad får vi en söka jobb kurs i 5 veckor sen en coach och praktik....jaja vad göra, bara bita i det sura äpplet och gå vidare och hoppas på att det finns ett slut på eländet. Nu har vi kommit till den biten som jag har det största problemet med. KONTAKT. Nu ska vi skriva säljbrev, göra arbetsgivarna intresserade av mig även om de inte har något jobb. Men hur lätt är det att sätta sig ner och ringa och kolla hur de tycker om brevet och om det finns något behov för mig när man känner sig tjock fet och äcklig. Saknar självkänsla och självförtroende. Tror inte att jag klarar av det jag egentligen kan m.m.
Tittade på Nyberg och Törnblom i går och kom fram till det att jag har nog lite prestationsångest. Tror att det är fel på mig eftersom jag inte får något jobb, eller ens kommer på en intrevju, vilket gör att jag tappar sugen fullständigt. Gråter mig till söms och tröstäter, vilket inte gör saken bättre utan sämre. Behöver nog komma till en beteendevetare, som kan tråda upp allt som finns inombords.
Alla säger till mig att det löser sig, det är inget fel på dig m.m men det hjälper väl inte hur situationen är för tillfället...Jag vill ha jobb och inkomst, men en röst inom mig säger men det är väl skönt att gå hemma, du kan göra vad du vill, träna, sitta framför datorn slappa..behöver inte tänka på hur du klär dig sova länge och bara slappa. Men pengarna då...hur kan man leva utan pengarna? Jobbigt med 2 olika röster som pratar till en, en som vill och en som inte vill.
Ordnade en fest till min sambo när han fyllde 40, den blev lyckad, men jag blev svartsjuk, sambon hade roligt med de andra, hade en utav våra tjejkompisar i knät och hade roligt men jag jag kan inte bjuda på mig själv, är rädd för att göra bort mig sen ville att allt skulle vara så perfekt. Men när de gick så var de nöjda och glada. Varför kan inte jag bara släppa allt och ha kul, skita i allt och bara vara. skratta och ha kul, nä jag ska grubbla och tänka, är det farligt, vad kan hända m.m. Undrar hur Turkiet resan kommer att vara, kommer jag kunna roa mig eller kommer jag att vara orolig och inte kunna släppa loss, varför måste jag vara så perfekt? Ingen är perfekt.
Jag återkommer idag, imorgon eller om en månad, vi får se vad som händer och sker..
Kram
tisdag 9 oktober 2007
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)